viljan

För mycket pusslande och mekande för att få ihop min utbildning... Dessutom ganska onödigt, för behovet av den kompetensen försvinner mer och mer. Jag har redn kompetensen för det jag vill göra så det blir ganska onödigt att utbilda sig vidare för det.

Det hör inte till vanlighetern att jag vaknar klockan sju, utan larm, vilket jag gjorde i dag. Detta betyder att min dag plötsligt blev ungefär fem timmar längre än vanligt så i dag kanske jag kommer hinna uträtta något i alla fall. Ska börja med frukost strax, sen blir det samtal till studievägledare och efter det möte på Arbetsförmedlingen. Det här med att vara arbetslös börjar gå mig på nerverna så nu ska jag göra något åt det. Antingen utbildning eller jobb. Hjälp mig nu att hålla tummarna för att min utbildning gåratt pussla i hop inom närmsta framtiden!

Jag ringer och är glad, upprymd över min nya idé. Responsen jag får är bara negativ och ifrågasättande. Jag är glad och har listat ut vad jag vill göra men det tycker inte min omgivning om. Är det för att människan har svårt att se andra nöjda eller för att vissa helt enkelt har ett inneboende begär att förpesta andras dagar? Jag måste bli mer kräsen när det gäller vilk jag pratar med, jag vill ha uppmuntran eller någon som bara lyssnar. Det jag är på jakt efter är ingen pessimist som kan trycka ner mina idéer och få mig att stanna i en butik resten av livet.

Arbetslöshetten kan äta upp vem som helst. Har du någonsin varit med om den underbara känslan precis  efter att du kommit på vad du vill göra i framtiden? Brukar hindren skrämma dig och kraven dränka dig?

Jag har ny energi nu. Jag vet precis vad jag vill göra och ska ta första steget i morgon. Jag kan knappt vänta men vet att det blir en lång resa. Det är skrämmande eftersom jag vet hur snabbt jag ändrar mig. Fast det gör inte så mycket. Jag får gärna ändra mig halvvägs, det är vägen fram som oftast är det roligaste.

Förfesten eller bussresan på väg till krogen är oftast roligare än själva utekvällen. Krogen i sig är oftast bara stökig, bråkig, skrikig och full av besvikelser. Vägen dit och föreställningarna om vilken fantastisk kväll som väntar är bra bränsle. Nu har jag hittat första droppen av mitt bränsle för en del av mitt liv. Jag ska bara fylla tanken och gasa på.

Tar jag mig enda fram har jag en väldigt unik kompetens, tar jag mig halvvägs har jag i alla fall provat ett sätt jag inte ska leva resten av mitt liv.